Från Nice tog vi tåget till Monaco (land nummer 52!). Vi gick längst med hamnen och kollade på alla gigantiska svindyra lyxbåtar som folk (högst troligt inte ägarna) höll på att piffa ordning inför sommarsäsongen. Försökte finna något slags lugn i den lilla med väldigt fina japanska trädgården och gick sen vidare upp till Monte Carlo med Prada, Gucci, Dior och andra fancy butiker, ferraribilar i mängder och såklart det världsberömda casinot. Längst med vägen (ja det fanns typ bara en) höll dom på att fixa i ordning inför Monte Carlo-rallyt som skulle ske två veckor efter att vi var där. Råkade gå förbi en mäklare och kunde inte låta bli att kika på priserna….som landade på helt overkliga 50 miljoner för en liten lägenhet. Helt galet. Hur är det ens möjligt? Vi kände oss rätt malplacerade och bestämde oss för att utforska gamla stan istället. Bra val. Hittade en uteservering och drack Monte Carlo-rosé. Tröttnade rätt snabbt på Monaco, verkligen inget kul ställe (kan inte ens fatta att man skulle tycka att det var kul där ens med några miljoner på kontot) bara kul att ha sett det liksom. Check! Så vi hoppade på tåget tillbaka till Nice, men istället för att åka hela vägen dit så bestämde vi oss för att hoppa av vid medeltidsstaden Eze. Vad vi inte visste var att det var en timmes svettig bergsklättringshike…

Mer om det äventyret i nästa inlägg…

 

Efter en timmes bergsklättringshike i helt fel kläder - converse, silverkjol och bh (ville inte svetta ner tischan) – och inte en endaste vattendroppe att dricka. Men så värt det! På vägen dit hittade vi ett vattenfall och en pratglad katt - som J döpte till Behemoth. Fatta lyckan när vi insåg att medeltidsbyn inte bara var ruiner utan på riktigt en liten by. Med uteserveringar, charmiga butiker och fantastisk utsikt. Efter jättejobbet med att ta oss upp belönades vi med den godaste (och minsta) ölen ever. Till efterrätt drack vi en lokal öl gjord på kikärter. Verkligen god! Vi valde att inte gå ner för berget igen utan istället ta bussen tillbaka och hann med en liten sväng till havet innan tåget tillbaka till Nice. 

Alla som besöker franska rivieran borde definitivt planera in detta som en utflykt, räcker med ett par timmar, och vill man inte gå uppför dom smala bergsstigarna går det utmärkt att ta bussen upp via en slingrig väg. Väl uppe på toppen är det som ett litet mini-Visby. Vill man spendera en natt här finns ett lyxhotell med guldelefanter i trädgården. 

 

Göteborg - Uddevalla - Norra Vånga - Uddevalla - Oslo - Uddevalla - Milano

Den här påsken var nog en av de mest händelserika i mitt 35-åriga liv. Shit alltså. Jag och J förfirade redan på onsdagen med att gå på en av mina favoritfilmer, Rocky Horror Picture Show i sing-a-long version på Bio Roy i Göteborg, tydligen en jättegrej i USA. Så galet kul!

På skärtorsdagen efter jobbet packade jag övernattningsväskan (som typ alltid är packad eftersom jag flänger omkring som en tok jämt) och körde från Uddevalla till Norra Vånga ute på schlätta (i närheten av Vara där jag bodde förut). Film och tacokväll med bästisarna!

På långfredagen dukade vi upp värsta påsklunchen och körde Merry Påskmas med Jävlaranamma – därefter packade jag in mig själv i bilen igen för att köra tillbaka till Uddevalla och styra upp en förfest innan kvällens mini-festival på Mortens – C60 festivalen. Tårta, skumpa…och en stukad fot. Shots och 15 centimeters platådojjor är en typiskt asdålig idé.

Vaknade upp på påskafton och kunde inte gå på foten, svullen och blålila. Fan, fan, fan – vi som skulle köra till Oslo och säga hej till min New York-polare (som jag reser med typ en gång per år) och hennes mamma som var där över helgen. Efter att jag surat en stund bestämde jag att, nej fan, vi drar ändå snörade på ett par rejäla cat-kängor och knödde in oss i vännernas bil –  hej roadtrip!

When in Oslo. Vi beslutade oss för att köra en förrättsturné istället för middag, för att hinna besöka så många ställen som möjligt på kortast möjliga tid. Fast det blev mest drickbara förrätter om jag ska vara helt ärlig.

Öl och vitlökspommes på Amundsen Bryggeri & Spiseri – Engelsk pub (perfekta pommes!)

Ett glas iskallt vin på Magic Ice bar – miniversion av ishotellet (litet och dyrt)

Världens minsta laksetartar på Stormkjøkkenet – trailerpark (coolt ställe, dyrt - men värt)

Grapefrukt öl på Skuggesiden bar – burlesque bar (snyggt & supermysigt!)

Ginger beer på The Dubliner Folk pub – säckpipor och irländsk folkmusik (inget kan gå fel med irländska pubar)

3 timmars bilfärd dit, 8 timmar i Oslo och 3 timmars buss + taxi hem. Landade i sängen vid 2-tiden på natten – för att några timmar senare åka till Milano. Varför ta det lugnt när man kan göra allt och lite till? 

Ps. min "cheddar cheese"-färgade klänning kommer från Gömda Juveler och är mjuk som ett moln.
Innehåller annonslänk

 

Det har blivit lite av en tradition att åka på en weekend med bloggvännen Linda varje vår. Tidigare år har vi varit i Budapest och Rom – denna gång föll valet på Milano då jag lyckades hitta väldigt prisvärda flygbiljetter och ingen av oss hade varit där innan. Sagt och gjort, vi packade våra väskor – and let the Milan adventure begin eller vad vi valde att kalla resan #theproseccotour

Dag 1. Efter en rätt kort flygtur och en timmes bussfärd – och nån timmes ”försöka hitta hotell-gatan”-promenad checkade vi in på Nhow, vårt fyrstjärniga designhotell där vi blev uppgraderade till ett superior room. Coolt ställe, kändes som att gå in i ett parkeringshus, allt i betong, mörkt målat med några färgklickar i form av dyra designmöbler och röda plastkaniner på väl utvalda ställen. Vi bestämde oss för att dra ut och käka direkt, hittade direkt till ”pubstreet” (min teori om att alla städer har en pubstreet stämmer garanterat) vid floden Navigli Grande. Vi valde en pizzeria som placerade oss märkligt nog alldeles vid ingången trots att det fanns fullt med platser – förmodligen för att vi är så jäkla coola. Ska ni käka pizza i Milano så är Pizzeria Premiata ett säkert kort! Efterrätten intogs i form av en spritz  på ett ställe på andra sidan floden – med det fyndiga namnet…Spritz.

Dag 2. Promenad till stadskärnan, gick bara liiiite åt fel håll på grund av en osynlig bro. Intog en proseccobrunch med utsikt över Doumo di Milano, näst största gotiska katedralen i världen (om man litar på wikipedia) och byggdes mellan 1300-1800-talet. Förskräckligt vacker och detaljrik, vilket jobb. Precis bredvid katedralen ligger den vackra gallerian med massa märkesbutiker, fastnade framför Pradas fönster och fick värsta inspirationen. Även om exklusiva märken inte är min grej så är det kul att leta inspiration - när jag sen gör det jag gör allra bäst,  går på secondhandjakt. Till min besvikelse lyckades vi inte se en enda sådan butik, bara en på dyraste gatan i stan som enbart sålde märkesvintage - typ dyrare än nyskick. Därefter hamnade vi i en park med sköldpaddor…och mer prosecco. Dagens mål var att se Leonardos berömda väggmålning, nattvarden - the last supper – sagt och gjort. Hittade dit, lätt som en plätt, fixade biljetter och pimplade öl på Bar Magenta i väntan på vår tur. Varje besöksgrupp får exakt 15 minuter var att beundra målningen. Helt klart värt! Extra bra timing eftersom vi var där på annandag påsk - vilket är den dan som Jesus lär ha återuppstått enligt bibeln (om jag kommer ihåg min konfirmationslära rätt. Edit: det gjorde jag inte, han återuppstod visst på söndagen - men visade sig för sina lärljungar på annandagen, så nästan rätt). När vi kände oss klara med historiska byggnader, kyrkor och Jesus drog vi till Milanos solsida, satte oss på bryggan och köpte iskall Peroni av ölkillen. Flera stycken faktiskt. Äta, man måste ju äta också kom vi på, det blev buffé och Aperol med världsgoda inlagda saltgurkor och massa annat gott. Jag gillar när en måltid består av massa olika saker, jag tröttnar så sjukt snabbt på en rätt.

På kvällen föll valet på nattklubben Loolapaloosa – ett jäkla skitställe enligt min åsikt. Musiken var enformig, enbart spanskt/latino, killarna kunde inte bete sig och på bardisken skedde nån slags pinsam "sexy dancing" av två brudar. Så jag hängde mest på uteserveringen där jag hade hyfsat intressanta samtal med italienare och spanjorer som försökte gissa min ålder. Men jag kan absolut tänka mig att många tycker att det här är "the place to be" om nätterna. Not my cup of tea. 

Fortsättning följer...

 

#theproseccotour del 2

Dag 3. Trots att vi inte kom i säng förrän vid 5-tiden kvällen innan lyckades vi ta oss upp relativt tidigt och begav oss till samma område som nattklubben låg på - Corso Como - gatan med alla exklusiva butiker. Där fanns även en galleria som jag läst om innan med designprylar to die for, jag fastnade för en fantastisk skulptur i form av ett mördarlamm. Glömde kolla på prislappen, men skulle gissat på uppemot en hundra tusen. Föll för en tokfin väska och tänkte, ok, kostar den under fyra tusen kan jag fundera på det…den kostade fyrtio tusen. Tack å hej. Såg en skylt med in pil till en av mina favoritdesigners Vivienne Westwood – men det butiken var tydligen så exklusiv att den inte ens gick att hitta. Stor besvikelse. Försökte shoppa den perfekta senapsgula skinnjackan som jag sett en massa coola milanobrudar har på sig – no where to be found. Stor besvikelse nummer två. Edit: hittade en liknande på nätet när jag kom hem. Check!. Efter den misslyckade shoppingrundan genomled vi VÄRLDENS JOBBIGASTE lunch, högljudda italienare på ett alldeles för trångt ställe med uberstressade servitörer. Fy fan. Maten var faktiskt jättegod, zuccinipasta med saffran, men det gick ändå inte att äta på grund av allt stök och bröt. Det kan också ha varit gårdagen som ställde till det, tror det kallas baksmälla…

Solen lyste med en extrem frånvaro, jag envisades med att gå runt i shorts och en storm började dra in över stan. Inomhusaktivitet lät som en bra idé, på samma gata som vårt hotell fanns Museo Mudec som just nu visade dinosaurie-utställningen Rex and the city som nyligen varit i USA. Alltså T-Rex är fan den coolaste varelse som någonsin funnits på den här jorden, till och med coolare än alla hitte-på-varelser som typ enhörningar. När jag var liten ville jag bli dinosaurieforskare (eller astronaut) – något säger mig att jag aldrig skulle haft tålamod till något av det.

Efter dino-äventyret drog vi på matäventyr vid floden. Började med en fantastisk liten macaron med smak av vanilj från madagaskar. Stormen försökte blåsa både uteserveringar och barn ner i vattnet så vi valde att sitta inomhus. Först på ett ställe som gjorde en MVG Bloody Mary (blir alltid lika förvånad när dom är riktigt goda, det är en bartenderkonst!) och sen vidare till ett japanskt ställe, Kawa - där jag beställde in salmon tartar och spicy tuna sushi. Kanske inte toppklass men helt klart jättegott. Eftersom jag äter sushi på olika ställen minst två gånger i veckan så anser jag mig själv vara lite av ett sushi-ätar-proffs.

Vi valde att spendera kvällen på hotellrummet, hoppade ölhäng med milanska göteborgare till förmån för sömn. Tråkigt val nu i efterhand eftersom jag ändå inte lyckades somna förrän framåt morgonen, och det är extremt ovanligt för att vara mig, jag är vad man skulle kunna kalla en sjusovare. Kan somna närsomhelst hursomhelst. Förutom just denna natt då.

Dag 4. Dags att dra hemåt igen med förmiddagsdirektflyget. Snabbt och smidigt. Lyckade dock vara lite för snabba till flygplatsen vilket resulterade i sjukt mycket dötid. Flygplatser roar mig inte. Milano däremot, bra storlek på stad - storstad men ändå gåvänlig. Snygg mix mellan snirkliga vackra old style byggnader, mycket street art (av olika karaktär) och lyxbutiker blandat med pizzerior. Däremot saknade jag lite mer bohemiska kvarter, men vi kan ha missat dom helt och hållet. Funderar också på varför vi inte sprang på en enda mexikansk restaurang. Även italienare måste väl tröttna på pasta och pizza?

Nästa gång jag hamnar i Italien hoppas jag att det blir i Pisa eller Venedig, två städer jag ännu inte lyckats besöka. Och vandra i Cinque de Terre, det står också på min bucketlist (tillsammans med typ en miljon andra saker). Next time! 

 

Aarhus - what a lovely city - #springforward2017 - what a lovely festival. Thanks Aerowaves & Bora Bora for 3 amazing days.

Detta blir femte året som jag besöker Aerowaves dansfestival, Spring Forward. Tidigare år har jag besökt den i Bassano del Grappa/Italien, Zurich/Österrike, Barcelona/Spanien och Pilsen/Tjeckien.

Dans som begrepp är på väg, eller har varit på väg ett bra tag att förändras. En dansföreställning kan vara så mycket, i princip kan dansaren (som nödvändigtvis inte behöver vara en dansare) klä av sig naken och ställa sig helt still i mitten av rummet i 40 minuter, helt tyst. Det kan också vara dans för att ge ett exempel, även om jag kanske mer skulle kalla det en installation eller performance. Dans är för mig ett ganska problematiskt begrepp. Jag personligen gillar rörelser, jag gillar att se muskler som rör sig, kroppar som tränats till perfektion. Det är ett hårt jobb att vara dansare - och jag som publik vill se det utrycka sig på scen. I år var det mycket rörelser i de föreställningar som var uttagna, men också mycket fokus på scenteknik. Det var flera verk som skulle kunna passa på de scener jag representerar på Regionteater Väst i Uddevalla och Borås. Så det är mycket möjligt att vi inom snar framtid kan erbjuda en intensiv duett till Bolero (googla om ni inte känner till det kända stycket), ett rörligt ljusrökhav, creepy varelser som utför någon slags voodoo, en föreställning om ingenting eller mänsklig origami på ett lastbilsflak.

Så, hur kan jag sammanfatta årets festival, det avklädda verkar inte längre vara en trend i dansvärlder, men verkar istället ha ersatts med diverse effekter såsom starkt ljus och framförallt rök.

…och nu till staden. Århus.

Århus, vilken guldstad! Förstår verkligen att den valdes ut till Europas kulturhuvudstad 2017. Till synes en liten stad men ändå med så stort innehåll. Med sina 300 000+ invånare är det Danmarks näst största stad och ligger på Jyllands östkust, samma ö som bland annat Fredrikshamn och Ålborg. 

Vad man absolut inte bör eller vill missa är Konstmuseet ARoS som är välkänt. Otroligt snyggt. Dessvärre hade jag bara tid att hänga på entréplan och shoppa en dansk designerväska från Grünbag i butiken. Men dom jag pratade med som hunnit gå in var lyriska, och hade sett intressanta konstutställningar och en regnbågsfärgad utsiktsplats.

Mitt favoritområde var Godsbanen, bakom konstmuseet kan man säga. En gammal vagnhall omgjord till två stora blackboxar för scenkonst med bar, restaurang och musikscen, Radar. Och taket, snacka om takterass! Man kunde (på eget bevåg) gå upp på taket som sluttande som operahuset i Oslo (men brantare) och beundra utsikten. Bakom själva huset Godsbanen fanns en massa små hus, typ friggebodar och containers med barer och cafeer i färgglada kulörer och graffiti, 5 busiga kattungar och en bur med kaniner. Behöver nog inte säga att jag fullkomligt älskade området.

Det verkade hända mycket på musikscenerna som fanns i stan. Förutom Radar på Godsbanen var jag på Headquarters på BoraBora - lite som att stiga in i red light district utan prostituerade tjejer. Hela lokalen var helt röd. Jag gillade konceptet.

Hela stan var full av klassiska danska, tyska och irländska ölhak. Vi hamnade på Öl Stuben, inte bara en utan två gånger. Jättegod weissbier, chipskorg (!!!) och kvinnliga servitriser klädda i traditionsenliga ölserveringsklänningar. Kanske lite too much.

Latinerkvarteten är tydligen kvarteret där alla fantastiska matställen finns, tyvärr hann jag inte testa ett endaste av dom. Men nu vet jag det till nästa gång. För det kommer absolut bli en nästa gång. Hann inte heller med att besöka Gamlebyn som ska vara deras största turistattraktion, men massa hus och lägenheter från olika tidsperioder som man kan gå in och kika i. Jag ville verkligen dit, men festivalprogrammet var så fullsmockat så fick inte tid till det. Återigen. Nästa gång!

Århus kvalar definitivt in som europeisk favoritstad bland mina favoriter Brighton, Prag och Amsterdam. Finns det vatten, små musikklubbar och mysiga ölhak så är jag såld!

Slutliga tips: Gör ett besök Aarhus Street Food Market vid busstationen och jag kan varmt rekommendera supercentrala Hotel Ritz som var min bostad under vistelsen. 

 

- Inlägget är ett samarbete med Rolfs Flyg & Buss - 

Dagstrip till konstmuseet Louisiana med Rolfs buss

07.29 Avfärd från GöteborgsOperan. 

08.04 Lektion i hallandshistoria om danska präster och hell å hall.

08.32 Berättelsen om Vadberg. 

08.46 Ullaredsstatistik. Spontan kommentar från bussen: "Men vad är det för fel på folk". 

09.16 Ost- & kissepaus med macka & kaffe inklusive ostshopping på Kvibille Gästgivargård. 

09.59 On the road again. 

10.11 Å-geografi "vi ska äta, ni ska laga". Kan ni era åar? 

10.20 Berättelsen om Fylleån och slaget vid Fyllebro och hur Halland blev polare med Danmark. 

11.02 Framme i Helsingborg. 

11.17 Körde på Scandlines Aurora som tog oss över sundet till Helsingør. 

11.27 Inne på danskt vatten = spritbutiken öppnar. 

11.40 Dansk mark, körde via Strandvejen med alla världsfina hus döpta till Sunshine, Bonjour och Bøg.

11.58 Framme i Humlebaæk och Louisiana Museum of Modern Art (tydligen döpt efter grundarens fruar som alla tre hette Louise). 

13.00 Konstpaus med lyxlunch. 

15.00 Avfärd tillbaka mot färjeläget i Helsingør.

18.52 Ankomst till Göteborg. 

Kul dagsutflykt, extra kul med Louisiana då jag aldrig lyckats komma dit och har konst som ett stort intresse. Litet minus att halva stället var stängt för reparation och installation, dåligt vald dag helt enkelt. Men Willian Kentridges utställning vägde upp för det, otroligt fascinerande, kändes som att vandra omkring i hans huvud. Gick även in i barnens målarrum och skapade en egen tolkning av Williams sätt att måla, så nu hänger Art by Tina på Louisiana - hur coolt är inte det liksom. Stor klättring på karriärsstegen. Dessutom inte helt olik en utställning jag gjorde för ett par år sedan på Galleri Oro. 

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag gillar att åka buss runt hela världen, speciellt i en rosa buss...

Rolfs Flyg & Buss är ett suveränt alternativ för kortare resor med dom arrangerar även längre resor som inkluderar flyg. Två av bussresorna jag är sjukt sugen på att haka på är pilgrimsvandringen Camino de Santiago och Draculas slott i Transsylvanien.